“..Musiken är delvis nogsamt arrangerad, men till att börja med har Holmlander (tuba) mer rollen som basist än som djup brasstämma. Danemo accentuerar ofta rytmiken på ett sätt som både skapar raffinerade grooves och bär fram melodierna. Samtidigt öppnar sig flera kompositioner mot ett friare spel, med utrymme för till exempel gitarristen David Stackenäs. En klart fruktbar kombination.”
– Johannes Cornell/DN
“Upptakten är lekfull gatusamba. När de fem blåsarna sluter an låter det som ett storband, från Count Basie till Ray Barretto med sitt puertoricanska påbrå. Det är rytmen i hjärtat. Det går över till experimentell minimalism, impressionistiska klanger och friform, kanske med inspiration hos en rytmisk nydanare som Tony Williams. Trumslagaren Peter Danemo har haft sina åtta medmusiker i åtanke från första stund; de är valda med omsorg i en genomtänkt sättning med två så diametralt skilda blåsare som den extremt innovative trombonisten Mats Äleklint och tenor-saxofonisten Karl-Martin Almqvist, en mainstream-musiker på högsta tänkbara nivå. Det är en äventyrlig resa i tid och rum som utforskar jazzens spännvidd, och helhetsintrycket är musikalisk mångfald med överraskande infallsvinklar och stark klangfärg. Gitarristen David Stackenäs förmedlar bilder av Andalusien med utvecklade flamencorytmer, och trumpetaren Staffan Svensson ger återklanger av den linjäre Miles, exempelvis på skivan ”Sketches of Spain”. I den sammansvetsade ensemblen ingår vidare slagverkarna Lisbeth Diers och Thomas Eby, tuba-spelaren Per-Åke Holmlander och barytonsaxofonisten Alberto Pinton.” – Ingrid Strömdahl/Svenska Dagbladet
“En färgstark tontavla med tre slagverkare som rytmisk plattform. Peter Danemo är den ständigt nyfikne och kreative trumslagaren och kompositören…..En strukturfast rytmisk inom det skrivna arrangemanget stramt hållen Elsewhere inleder. Också The Red Door, ett spännande opus fylld med dramatisk innebörd, är det skrivna ensemblespelet och helheten som komposition som attraherar även om det förekommer bra solospel. I Opening Scene, spräcker Pinton, Svensson, Äleklint, upp i kreativt spännande spel. Face Open, Eyes Closed, ballad i mycket långsamt tempo med Holmanders tuba och Pintons baryton som inleder i dialog, brutet av ett parti arrangerad musik och solospel från Svenssons alltid så nyskapande spel medan No 1, är vikt för Almqvists tenor i melodiskt sköna tonslingor. Allt inramat av välskrivna arrangerade partier. Det är en målerisk färgstark tontavla som målas upp i vårt medvetande av Peter Danemo tillsammans med lyhört skickliga medmusiker. – Thord Ehnberg/Digmusic.se
“Tre slagverkare, en gitarrist och fem blåsare borgar för kontrastrik och expansiv musik. Det är också sättningen på Peter Danemos obetitlade skiva. Kanske säger också det obetitlade något. Peter Danemo har komponerat och arrangerat all musik (om än med några co-writes), och i all associations- och infallsrikedom kan vi skönja en sammanhållen vision. Den rytmiska rörligheten är stark, men de rytmiska mönstren reduceras gärna till något knappt förnimbart, medan en melodilinje frigörs och skapar sin egen, inre logik. Sammanhållet men även varierat: uttrycket varierar från skira melodier via disciplinerat ensemblespel till vildare soloimprovisationer. Musiken rymmer spänningar, men dessa genererar nya mönster där kontrasterna möts. Lisbeth Diers röst bryts också suggestivt mot förprogrammerade, böljande klanger i Nuances II.” – Magnus Eriksson/Lira
“Peter Danemo på trummor slagverk och elektronik har lyckats med något ganska ovanligt i musiksammanhang (konstigt nog). Han kliver obehindrat fram över en väv av modern melodisk jazz och mer avantgardistiskt ljudskapande. Tänk efter, diket mellan de båda yttringarna är tydligt och kliver någon över till andra sidan brukar det minsann höras. Men inte här, här får vi båda samtidigt, inympade i varandra. Men vem vet? Han kan ha slitit mycket med detta, men nu klingar det i alla fall obehindrat. Från en lite oväntad sammandragning av musiker som gör ett imponerande jobb tillsammans. Femtio minuter musik, nio stycken där fem är komponerade och arrangerade av Peter Danemo själv och fyra, Nuances I – IV, är skapade av en kvartett där Staffan Svensson trumpet, Lisbeth Diers slagverk och röst och David Stackenäs gitarr ingår. Hela orkestern består av nio personer, som Miles Davis och Gil Evans berömda tubaband, och även här finns en tuba spelad av Per-Åke Holmlander. Fast banden låter inte lika. De tre slagverkarna, Thomas Eby är också med, ger en ständig och rörlig puls åt musiken. Och förutom Svenssons trumpet och Holmlanders tuba hör vi Mats Äleklint på trombon, Karl-Martin Almqvist på tenor- och altsaxofon och Alberto Pintons barytonsax, klarinett och flöjt. Inledande Elsewhere svänger lättsamt, fångar oss och leder oss in i musiken. De insprängda fyra Nuances består av friare skapande där bara kvartetten medverkar, men även här känns pulsen tydligt. En särskild eloge till dem, och bland dem särskilt till Staffan Svensson som har samma prövande attityd till tonerna som Miles Davis brukade uppvisa. Och kanske har han ett släktskap med en annan trumpetare, Bill Dixon. Det finns en stor musikalisk spännvidd bland spelarna, från mer traditionell modern jazz till nutida improvisation och oväntade äventyrligheter, och Peter Danemo har lyckats skapa både mångfald och överraskningar i denna omväxlande och sammanhållna musik.” – Leif Carlsson/Tidningenkulturen.se
“Med en musikalisk bredd som sträcker sig från egenarrangerade Led Zeppelin-låtar i gruppen LED till finurliga sånger med Lina Nyberg eller medlemskap i Joakim Milders, Viktoria Tolstoys och Jacob Karlzons grupper är det inte mer än rätt att trumslagaren Peter Danemos nya skiva visar stor variation. Hårddraget handlar det om jazz i ett brett perspektiv där fem låtar löper parallellt med fyra mer abstrakta skapelser Danemo kallar Nuances. Splittrat? Nej, jag tycker inte det. Det blir snarare en givande färd genom olika musikaliska rum där man i och för sig gärna passerar några lite snabbare än andra. Men som helhet fungerar det. Med sitt sanslösa driv från trummor och slagverk och distinkta arrangemang skulle ”Opening scene (Alternate version)” platsa i vilken 70-talsdeckare som helst. Och duon mellan Per-Åke Holmlanders tuba och Alberto Pintons baritonsaxofon som inleder ”Face up, Eyes closed” går inte av för hackor. Såväl känslosamt som naket….Ska man hitta några gemensamma nämnare i musiken finns de i den rytmiska närvaro och en svaghet för arrangerad unison tematik för den namnstarka blåssektionen där, förutom Holmlander, Pinton och Almqvist, även Staffan Svensson, trumpet, och Mats Äleklint, trombon, ingår. Men då pratar jag låtarna och inte ”nyanserna”. Överlag finns en stark gruppkänsla i musiken, visst finns det en hel del fina soloprestationer, men det är ändå ensemblespelet som sätter spår. Och det rytmiska förstärks av Lisbeth Diers och Thomas Eby på med slagverk. David Stackenäs deltar även med gitarr. Den solist som ändå sticker ut är Staffan Svensson, hans klang är som en fusion av Miles Davis sparsmakade sordinerade trumpet, Jon Hassells rymd och ett nordiskt vemod. De fyra ”Nuances” är mer abstrakta, om än aldrig formlösa, än låtarna. Lisbeth Diers ordlösa sång skulle jag gärna höra mer av, om än den påminner starkt om Sidsel Endresen. Och den perkussiva klangvärlden i den första ”nyansen” är effektiv med sina korta tillslag. Överhuvudtaget är ingångarna till dessa kompositioner helt annorlunda än på låtarna. Mer fantasirikt och ett bra komplement.” – Magnus Nygren/Soundofmusic.nu
“Jag ropar alltid hurra när någon vill ta konceptet ett par varv till och rådda runt lite. Trummisen Peter Danemo är en av dessa som ska hyllas. På nya självbetitlade albumet har han satt ihop en spännande 9-mannaorkester där basen bytts mot tuba. I övrigt består bandet av tre slagverkare, akustisk gitarr och fyra blåsare (bl a Äleklint & Almqvist) plus elektronik. En spännande klangvärld och friformad improvisation förgyller de intrikata kompositionerna signerade bandledaren. Mer sådant!” – Björn G. Stenberg/Uppsala Nya Tidning