{"id":277,"date":"2012-10-18T10:52:17","date_gmt":"2012-10-18T10:52:17","guid":{"rendered":"http:\/\/danemo.com\/?page_id=277"},"modified":"2012-10-18T10:56:34","modified_gmt":"2012-10-18T10:56:34","slug":"konsert-recensioner","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/danemo.com\/?page_id=277","title":{"rendered":"Konsert recensioner"},"content":{"rendered":"<p><em>Metropol, H\u00e4rn\u00f6sand, 12\/10 2011<br \/>\n<\/em>&#8220;Jazztrumslagaren Peter Danemos id\u00e9 att ta sin ungdoms hj\u00e4ltar Led Zeppelin och arrangera deras musik f\u00f6r ett rent jazzsammanhang l\u00e4t konstig p\u00e5 papperet. I verkligheten, som vi kunde h\u00f6ra p\u00e5 jazzklubben Metropol i onsdags kv\u00e4ll, fungerar det konstiga konceptet alldeles utm\u00e4rkt.\u00a0 Led fick ofta mycket fruktbara resultat genom att kl\u00e4 om Led Zeppelins l\u00e5tar i nya ljudbilder. Hur tar man ett gitarriff fr\u00e5n en h\u00e5rdrocksl\u00e5t och anv\u00e4nder det i en jazzorkester utan varken gitarr eller bas? Man kan exempelvis g\u00f6ra som Led gjorde med &#8220;Misty Mountainhop&#8221;, l\u00e5ta Per-\u00c5ke Holmanders tuba riffa l\u00e5ten igenom, med ett oerh\u00f6rt l\u00e4ckert resultat.&#8221;<strong><br \/>\n&#8211; Lars Landstr\u00f6m\/<em>Allehanda.se<\/em><\/strong><\/p>\n<p>&#8220;Det var med sp\u00e4nning och f\u00f6rv\u00e4ntan vi g\u00e4stade Metropol onsdag kv\u00e4ll den 13 oktober. Hur skulle de l\u00e5ta? Led Zeppelins musik med en orkester best\u00e5ende av barytonsax, altsax, trumpet, trombon, bastuba och trummor. I huvudet h\u00f6rs minnen av h\u00e4ftiga gitarrer men Peter Danemo f\u00f6rklarade att det instrumentet blev om\u00f6jligt d\u00e5 hans ungdomsmusik omvandlades till jazz. Peter har arrangerat Led Zeppelins l\u00e5tar f\u00f6r jazz och just givit ut skivan LED. Publiken \u00e4r i afton blandad, allt fr\u00e5n n\u00e5gra ungdomar upp till riktiga jazzseniorer. F\u00f6rsta set inleds med <em>Dazed and<\/em> <em>Confused<\/em> och publiken \u00e4r till en b\u00f6rjan lite avvaktande men vaknar till med l\u00e5tar som Four Sticks. Samtliga i bandet ges utrymme att ge sin f\u00f6rst\u00e5else av Led Zeppelin men fr\u00e5gan \u00e4r om inte Per-\u00c5ke p\u00e5 tuba imponerade mest med sitt periodvis intensiva spel p\u00e5 \u201dbasen\u201d. I andra set \u00e4r Danemos bl\u00e5sare riktigt inspirerade och i <em>Crunge<\/em> kommer aftonens l\u00e4ngsta och varmaste appl\u00e5d. Efter sista l\u00e5ten tackar bandet f\u00f6r sig och g\u00e5r ut men publiken vill h\u00f6ra mer. N\u00e4r den n\u00e4st intill givit upp \u00e5terv\u00e4nder bandet och Danemo ler och ber\u00e4ttar: \u201dvi kan faktiskt en l\u00e5t till!&#8221;<br \/>\n<strong>&#8211; Anders Olofsson\/<em>orkesterjournalen.com<\/em><\/strong><\/p>\n<p><strong><em><\/em><\/strong><em>Studion, Ume\u00e5 13\/10 2011<br \/>\n<\/em>&#8220;Gr\u00e4nsomr\u00e5det, i den m\u00e5n det finns, mellan jazzmusik och rockmusik \u00e4r inte s\u00e5 v\u00e4l utforskat och kanske beroende p\u00e5 att just ingen k\u00e4nt sig manad att f\u00f6rs\u00f6ka. Men kan rockgruppen Led Zeppelins musik ha n\u00e5got med jazzmusik ett g\u00f6ra?\u00a0 Han (Danemo)\u00a0f\u00e5r sitta och styra mellan bl\u00e5sargrupper, och trivs f\u00f6rtr\u00e4ffligt. Detta \u00e4r grundtricket. Danemo instrumenterar om rockmusiken: ut med gitarrer och elbasar, och in med jazzens bleckinstrument.\u00a0Man konstaterar att det d\u00f6ljer sig \u00e5tskilligt njutbart under rockens f\u00f6rkl\u00e4dnad, vilket uppenbaras n\u00e4r den byter dr\u00e4kt tonalt.\u00a0Peter Danemo hade en kompetent frontlinje i tv\u00e5 halvor, anf\u00f6rda av var sin offensiv talesman, barytonsaxofonisten Alberto Pinton och trombonisten Mats \u00c4leklint. Det var mestadels m\u00f6rka ensembler, men ibland med inspr\u00e4ngt ljus fr\u00e5n Thomas Backmans klarinett, eller kontrasterande ljudv\u00e4ggar som musikerna sj\u00e4lva fick brodera. Uttrycken gick fr\u00e5n psalmton till bluesmarch till n\u00e4stan Dixieland hos \u00c4leklint, och rentav lite Ellington i marginalen. Mellan Alberto Pinton och Harry Carney fanns best\u00e4mt ber\u00f6ringspunkter. Men ner till tubaisten Per-\u00c5ke Holmlanders avgrundsbrum fanns inga andra referenser. D\u00e4r ser man vad som h\u00e4nder n\u00e4r en musikform byter referenssystem. Det blir den skepnad som musiken antar som blir huvudsak, och inte minsta tanke p\u00e5 en elgitarr finns kvar i spelet. Peter Danemo har hittat en uttrycksform i skarven mellan tonspr\u00e5k, och satsat modigt p\u00e5 den. Han blir en jazzkomposit\u00f6r med andra byggstenar, och blir f\u00f6rl\u00f6st.&#8221;<br \/>\n<strong>&#8211; Gunnar Balg\u00e5rd\/<em>V\u00e4sterbottenskuriren<\/em><\/strong><\/p>\n<p><strong><em><\/em><\/strong>&#8220;Jazzmusiker har alltid plockat upp popul\u00e4ra l\u00e5tar, fr\u00e5n Broadway och hitlistorna, och gjort dem till sina. S\u00e5 det \u00e4r egentligen inte s\u00e5 m\u00e4rkligt att trumslagaren Peter Danemo l\u00e5nat musik fr\u00e5n rockgruppen Led Zeppelin och arrangerat den f\u00f6r en jazzgrupp. Att det inte finns en gitarr, el-bas eller s\u00e5ngare inom synh\u00e5ll, utan i st\u00e4llet fem bl\u00e5sare, \u00e4r en f\u00f6rs\u00e4kring mot tr\u00f6tta cover-versioner. H\u00e4r handlar det i st\u00e4llet om sprudlande vitala, personligt f\u00e4rgade tolkningar, som lika g\u00e4rna kunde vara egna originalkompositioner. Danemos arrangemang \u00e4r helt enkelt sublima och utnyttjar gruppens klangm\u00f6jligheter maximalt. Fr\u00e5n sv\u00e4vande, lyriska partier till blues- och gospeldr\u00e4nkta ensembler, med rej\u00e4l botten i Per-\u00c5ke Holmlanders tuba och Alberto Pintons barytonsax. P\u00e5fallande ofta \u00e4r det rena brassbandsklanger rotade i New Orleans-traditonen, men i ett lappkast kan ett jumpband fr\u00e5n Soweto ta \u00f6ver med Thomas Backmans heta altsax i ledningen. Trombonisten Mats \u00c4leklint \u00e4r en riktig r\u00f6jare och blundar man kan man n\u00e4stan se f\u00f6r sig instrumentkollegan Bone fr\u00e5n TV-aktuella New Orleans-eposet \u201dTreme\u201d. Fast \u00c4leklint kan ocks\u00e5 spr\u00e4cka upp s\u00e5 att det n\u00e4stan ryker ur \u00f6ronen p\u00e5 honom och d\u00e5 \u00e4r vi l\u00e5ngt fr\u00e5n tailgate-epoken. Den femte bl\u00e5saren, trumpetaren Johan Johnsson, \u00e4r en ny bekantskap och visar sig vara en musikant med hj\u00e4rtat p\u00e5 r\u00e4tta st\u00e4llet. Rakt p\u00e5 sak, utan \u00e5th\u00e4vor f\u00e4rgar han ensemblerna och spelar solon med b\u00e5de \u00f6mhet och muskler n\u00e4r det beh\u00f6vs.\u00a0Mitt i alltihop \u00e4r Peter Danemo bandets motor som enmans rytmsektion. Han spelar inte ett solo p\u00e5 hela kv\u00e4llen, men \u00e4r den mest n\u00f6dv\u00e4ndiga kuggen i gruppen. Vilket inte hindrar att det st\u00f6rsta jublet tillfaller Holmlander i det avslutande potpurriet, d\u00e4r han i ett l\u00e5ngt soloparti \u00f6vertygar oss om att tuban inte har n\u00e5gra som helst begr\u00e4nsningar som instrument. Inga ljud \u00e4r om\u00f6jliga \u2013 det \u00e4r som att h\u00f6ra en LSD-trippad humlas flykt rakt genom ljudvallen. Utan att det blir lyteskomik\u2026&#8221;<br \/>\n&#8211; <strong>Gunnar Wiklund\/<em>V\u00e4sterbottens Folkblad<\/em><\/strong><\/p>\n<p><strong><em><\/em><\/strong><em>Kulturens Hus, Lule\u00e5 14\/10 2011:<br \/>\n<\/em>&#8220;Det brukar s\u00e4gas att en bra l\u00e5t alltid \u00e4r en bra l\u00e5t oavsett hur den spelas. Den som vill f\u00e5 ett klockrent exempel p\u00e5 detta borde ha bevisat fredagens konsert med LED i lilla salen p\u00e5 Kulturens hus. Trumslagaren Peter Danemo, med sina fem bl\u00e5sare bj\u00f6d, p\u00e5 egensinniga och genialiskt intrikata arrangemang p\u00e5 ett knippe rockklassiker ur Led Zeppelins od\u00f6dliga skivkatalog s\u00e5som Dazed and Confused, Misty Mountain Hop, Four sticks och What Is and What Should Never Be. Att detta var fj\u00e4rde konserten gruppen genomf\u00f6rde denna vecka h\u00f6rdes tydligt. LED \u00e4r ett ohyggligt samspelt g\u00e4ng som l\u00e5ter som om dem inte gjort annat h\u00e4r livet \u00e4n att spela Zeppelin-l\u00e5tar i jazztappning. Det som f\u00f6renar jazz och h\u00e5rdrock \u00e4r sv\u00e4nget och gunget som \u00e4r en essentiell del av b\u00e5da musikstilarna. Danemo och hans medmusikanter lyckas verkligen fusionera det b\u00e4sta av b\u00e5da v\u00e4rldarna till n\u00e5got helt eget. Peters l\u00e5nga arrangemang ger m\u00f6jligheter f\u00f6r alla sex medverkande musiker att f\u00e5 visa upp sig solistiskt. Saxofonisterna dubblerar p\u00e5 klarinett och fl\u00f6jt vilket vidgar ljudbilden ytterligare. Och Per-\u00c5ke Holmlander visar att tuban \u00e4r ett underskattat jazzinstrument. Altsaxofonisten Thomas Backman bjuder p\u00e5 ett sk\u00f6nt klarinettsolod\u00e4r hans samspel med Danemos trummor minner om Benny Goodmans och Gene Krupas mest hissnande dueller. Alberto Pinton hanterar flyh\u00e4nt b\u00e5de sin barytonsaxofon och den fl\u00f6jt han bilandbyter ut den mot. Lika spelskickliga \u00e4r trombonisten Mats \u00c4lmeklint och Johan Johnsson som verkligen bevisar att en trumpet kan l\u00e5t b\u00e5de sk\u00f6rt spr\u00f6d och ettrigt hetsig. Detta var ett riktigt sk\u00f6nt m\u00f6te mellan jazz och rock som fler borde ta sig tid att uppt\u00e4cka. Sp\u00e4nnande och innovativt \u00e4r bara f\u00f6rnamnet.&#8221;<br \/>\n<strong>&#8211; Johan E. Skoglund\/<em>Norrl\u00e4ndska Socialdemokraten<\/em><\/strong><\/p>\n<p><strong><em><\/em><\/strong><em>Glenn Miller Caf\u00e9, Stockholm\u00a0 9\/4 2011:<br \/>\n<\/em>&#8220;Det legendariska rockbandet Led Zeppelin uppl\u00f6stes i och med trummisen John Bonhams d\u00f6d 1980. D\u00e5 anade ingen att de en dag skulle \u00e5terkallas av ett g\u00e4ng jazzmusiker p\u00e5 en liten restaurang p\u00e5 Brunnsgatan. Initiativtagare \u00e4r Peter \u00adDanemo, som i egenskap av trummis ocks\u00e5 f\u00e5r agera Bonham \u00e5teruppst\u00e5nden. John Paul Jones \u00e4r ju \u00e4nnu i livet, men m\u00e5ste ha missat flyget eller kanske f\u00f6rv\u00e4xlade adressen med Surbrunnsgatan. I hans st\u00e4lle syns ingen str\u00e4ngbasist utan Per-\u00c5ke Holmlander \u2013 med tuba.\u00a0\u00c4ven resten av bandet \u00e4r bl\u00e5sare. Med Holmlander, trumpet\u00adaren Nils Jansson, altsaxofonisten Thomas Backman, trombonisten Mats \u00c4leklint och barytonsaxofonisten Alberto Pinton blir det en instrumentering snarlik Miles Davis (och Gil Evans) nonett fr\u00e5n 1949\u201350. Men om den stilistiska profilen skulle kunna innefatta s\u00e5v\u00e4l cooljazz som bluesig h\u00e5rdrock \u2013 eller keltisk folkmusik, eller f\u00f6r den delen orientaliska tong\u00e5ngar, som Zeppelins \u201dKashmir\u201d \u2013 s\u00e5 tar Danemo ett annor\u00adlunda grepp. L\u00e5tarna fr\u00e5n bland andra albu\u00admen Led Zeppelin 1\u20134 g\u00f6rs i modern jazztappning med betoning \u00f6msom p\u00e5 ackorden, som i \u201dGood times bad times\u201d, \u00f6msom p\u00e5 riff och melodier, som i \u201dBlack dog\u201d.\u00a0Intressant \u00e4r att bl\u00e5sarna emellan\u00ad\u00e5t ocks\u00e5 spelar para\u00adllella \u00admelodier, vilket blir lite som Zeppelin \u00e0 la New Orleans. I st\u00e4llet f\u00f6r att falla f\u00f6r det ofta bluesbaserade hos f\u00f6rlagan breddar \u00adDanemo perspektivet med mycket mer av jazz\u00adhistorien \u00e4n bara det som kunde ligga n\u00e4rmast till hands.&#8221; &#8211; <strong>Johannes Cornell\/<em>DN<\/em><\/strong><\/p>\n<p><strong><em><\/em><\/strong><em>Landets Jazzfestival. Restaurang Landet, Stockholm, 2 \u2013 3 juli 2010:<br \/>\n<\/em>&#8220;Peter Danemos infallsrika projekt med att bearbeta Led Zeppelins musikf\u00e5ngade konsertpublikens \u00f6ron, F\u00f6rutom han sj\u00e4lv vid trummorna medverkade Nils Janson trumpet, Mats \u00c4leklint trombon, Tomas Backman altsax, Alberto Pinton barytonsax och Per-\u00c5ke Holmlander tuba. Detta var festivalens verkliga supergrupp med dramatiska solon av alla och envar. Holmlanders tubaspel \u00e4r som bekant i en klass f\u00f6r sig, liksom \u00c4leklints trombonspel. Thomas Backman tog f\u00f6r sig ordentligt och testade altsaxofonens alla m\u00f6jligheter till distade ljudavtryck utan f\u00f6rst\u00e4rkning. Hans samspel med Nils Jansons trumpet var innerligt melodiskt, vilket ocks\u00e5 g\u00e4ller Nils Janson fina solopartier.\u00a0Alberto Pintons spel p\u00e5 den stora saxen ifr\u00e5n de mest \u00f6dmjuka och sinnliga tonv\u00e4var till det mest muskul\u00f6sa \u00f6vertr\u00e4ffar det mesta som vanligtvis h\u00f6rs fr\u00e5n saxen ifr\u00e5ga. Peter Danemos kraftfullt metodiska trumspel ramade in gruppen mycket effektivt. Danemos arrangemang var humoristiska och skickligt utf\u00f6rda. De visade ocks\u00e5 att man som arrang\u00f6r inte slaviskt beh\u00f6ver f\u00f6lja f\u00f6rlagan utan som h\u00e4r b\u00f6r ta alla m\u00f6jligheter till variation, improvisation och lekfullhet.&#8221;<br \/>\n<strong>&#8211; Leif Wigh\/<em>Orkesterjournalen.com<\/em><\/strong><\/p>\n<p style=\"text-align: right;\"><a title=\"Recensioner\" href=\"http:\/\/danemo.com\/?page_id=118\">Tillbaka<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Metropol, H\u00e4rn\u00f6sand, 12\/10 2011 &#8220;Jazztrumslagaren Peter Danemos id\u00e9 att ta sin ungdoms hj\u00e4ltar Led Zeppelin och arrangera deras musik f\u00f6r ett rent jazzsammanhang l\u00e4t konstig p\u00e5 papperet. I verkligheten, som vi kunde h\u00f6ra p\u00e5 jazzklubben Metropol i onsdags kv\u00e4ll, fungerar det konstiga konceptet alldeles utm\u00e4rkt.\u00a0 Led fick ofta mycket fruktbara resultat genom att kl\u00e4 om &hellip; <\/p>\n<p class=\"link-more\"><a href=\"https:\/\/danemo.com\/?page_id=277\" class=\"more-link\">Continue reading<span class=\"screen-reader-text\"> &#8220;Konsert recensioner&#8221;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":118,"menu_order":5,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-277","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/277","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=277"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/277\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":281,"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/277\/revisions\/281"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/118"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=277"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}