{"id":236,"date":"2012-10-17T07:09:16","date_gmt":"2012-10-17T07:09:16","guid":{"rendered":"http:\/\/danemo.com\/?page_id=236"},"modified":"2012-10-17T07:17:47","modified_gmt":"2012-10-17T07:17:47","slug":"pressklipp-re-someone-lost","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/danemo.com\/?page_id=236","title":{"rendered":"Pressklipp Re: Someone Lost"},"content":{"rendered":"

“…med vid\u00f6ppna \u00f6ron och alla sinnen p\u00e5 helsp\u00e4nn. Resultatet blir ett reaktionssnabbt, n\u00e4ra samspel. Ur b\u00e4gge saxofonerna kommer vackra toner som g\u00e5r omlott och blandas till n\u00e5got \u00e4nnu vackrare..Danemo tar aldrig f\u00f6r stort utrymme men finns hela tiden med i musiken och ljudbilden, driver p\u00e5 och l\u00e4gger till, kanske ifr\u00e5gas\u00e4tter? Christian Sperings bas har – som alttid! – en s\u00e5dan vacker ton att instrumentet tenderar att lyftas fram \u00e4nnu mer i lyssnarens \u00f6ron. N\u00e4r de fyra musikerna i Meloscope lyckas skapa en s\u00e5dan intensitet i mina h\u00f6gtalare s\u00e5 kan man ju undra hur st\u00e4mningen m\u00e5ste ha varit p\u00e5 det lilla caf\u00e9et Oj!”
\n– Bengt Eriksson\/Lira<\/strong><\/p>\n

“H\u00e4r \u00e4r musiken fri och \u00e4ventyrlig. Man spelar med en \u00e5terh\u00e5llen energi som fascinerar. Improvisationerna \u00e4r personliga och klich\u00e9befriade, utan lust att vare sig imponera eller behaga. Meloscope kan bli en av v\u00e5ra allra intressantaste och fr\u00e4msta improvisationsgrupper.”
\n– J\u00f6rgen \u00d6stberg\/OJ<\/strong><\/p>\n

“Den nystartade gruppen Meloscope spelar musik som f\u00e5r tid att andas. Saxofonisterna Cennet J\u00f6nsson och Joakim Milder spelar med \u00e5terh\u00e5llen intensitet. Inte minst Milder s\u00f6ker sig bortom tenorsaxens m\u00f6nsterbildande fyllighet till ett mer avklarnat, n\u00e4rmast centrallyriskt uttryck, medan J\u00f6nsson g\u00e4rna l\u00e5ter sin komprimerade kraft kulminera i frenetiska soprancrescendon. Men det sker inom ramen f\u00f6r den lilla gruppens intimitet, d\u00e4r varje basl\u00f6pning fr\u00e5n Christian Spering och varje rytmiskt inpass fr\u00e5n trummisen Peter Danemo, som skrivit musiken, ger riktning och stadga, en grund f\u00f6r ett f\u00f6rt\u00e4tat meningsutbyte och en stram intensitet.
\n\u00a0– Magnus Eriksson \/Svenska Dagbladet<\/strong><\/p>\n

“Saxofonisterna Milder och J\u00f6nsson, den senare spelar mest sopransax, har hittat ett verkligt fint s\u00e4tt att samspela. Det \u00e4r inte fr\u00e5ga om n\u00e5gra l\u00e5nga 128-takters solon utan vackra, lyriska, sv\u00e4ngiga eller rent av provokativa slingor \u2013 med eller mot varann. Christian Spering har n\u00e5got av en huvudroll i gruppen; det mesta kretsar kring hans enormt fina basspel och hans spel med str\u00e5ke i \u201dMajor Minor\u201d \u00e4r helt enkelt m\u00e4sterligt. Peter Danemo h\u00e5ller sig diskret i bakgrunden med sina smakfulla kompfigurer men bjuder bland annat p\u00e5 en suver\u00e4n introduktion till\u00a0 \u201dTraces\u201d.”
\n-Henry L\u00f6vbom\/V\u00e4sterbottens Folkblad<\/strong><\/p>\n

“Skivan \u00e4r en liveinspelning fr\u00e5n deras f\u00f6rsta konsert, vilket ytterligare framh\u00e4ver den t\u00e4ta kommunikationen som kr\u00e4vs i en mindre s\u00e4ttning. P\u00e5 alla l\u00e5tar utom tv\u00e5 spelar J\u00f6nsson sopran- och Milder tenorsax. De har en tydlig uppdelning, med stor dynamik och full av intressanta kontrast\u00e4mmor. Samtidigt \u00e4r det r\u00e4tt ruffig jazz, baserad p\u00e5 improvisation snarare \u00e4n tillr\u00e4ttalagt finlir. Inte minst rytmsektionen med Danemo och Spering tar f\u00f6r sig ordentligt, \u00e4ven om de ocks\u00e5 spelar mycket lyh\u00f6rt i f\u00f6rh\u00e5llande till bl\u00e5sarna. Kul med ett s\u00e5 pass rutinerat, nytt band.
\n– Johannes Cornell\/DN<\/strong><\/p>\n

“Kommunikationen \u00e4r p\u00e5 topp n\u00e4r Joakim Milders personliga, s\u00f6kande tenorsax m\u00f6ter Cennet J\u00f6nssons hetsiga, kvidande sopran.\u00a0Danemos sex l\u00e5tar attackeras n\u00e4stan lika fritt som de fem improviserade styckena, men har en stadga som g\u00f6r att \u201dNo reason\u201d blir en sp\u00e4nnande dialog…”
\n– Martin Erlandsson\/Hallands Nyheter<\/strong><\/p>\n

“Skivan \u00e4r en liveinspelning, men k\u00e4nns v\u00e4ldigt koncentrerad. Jag k\u00e4nner den d\u00e4r stillheten och koncentrationen i de flesta av styckena. Jag h\u00f6ll p\u00e5 att skriva \u201ds\u00e5ngerna\u201d, men det \u00e4r lite s\u00e5 det k\u00e4nns, som fyra r\u00f6ster som samtalar. Ibland v\u00e4ldigt arrangerat som i Major Minor, d\u00e4r varje instrument har en tydlig st\u00e4mma och k\u00e4nslan \u00e4r klassisk str\u00e5kkvartett. Ibland hur yvigt som helst. Alltid intressant.”
\n– Katarina Josephsson\/www.trotsallt.se<\/strong><\/p>\n

<\/strong>“I musiken finns ett s\u00f6kande som p\u00e5 ett sympatiskt s\u00e4tt leder musiken i olika riktningar, in i intensiva passager men ocks\u00e5 i melodiska samspel. \u201dIntro Deluxe\u201d \u00e4r ett bra exempel p\u00e5 det f\u00f6rra och ett av skivans starkaste sp\u00e5r. En bit in i den mjuka inledningen kommer J\u00f6nsson loss ordentligt p\u00e5 sopransaxen, han trycker fram de snabba tonf\u00f6ljderna med stor \u00f6vertygelse och f\u00e5r med sig Danemos och Sperings fritt h\u00e5llna komp i den \u00f6kande intensiteten. N\u00e4r Milder ansluter med tenorsaxen blir kraften tryckande. \u00d6verlag \u00e4r Cennet J\u00f6nssons sopranspel bra; han pr\u00f6var olika fraser, varierar, \u00e4r ih\u00e4rdig och hittar m\u00e5nga g\u00e5nger helt r\u00e4tt i sitt spel. Joakim Milder \u00e4r mer beh\u00e4rskad \u00e4ven om solot i \u201dTriplay\u201d b\u00e5de hackar och river sig fram i sin yvighet. De flesta solon av Milder \u00e4r dock mer melodiska, \u00e4ven om det finns flera undantag. Milder \u00e4r duktig p\u00e5 att hitta melodier att haka fast vid i sina solon..”
\n– Magnus Olsson\/www.soundofmusic.nu<\/strong><\/p>\n

“H\u00e4r handlar det om ett m\u00f6te mellan fyra av v\u00e5ra tyngre jazzmusiker, f\u00f6rankrade i en fri jazz med drag av s\u00e5v\u00e4l Coltrane som Mingus. Trumslagaren Peter Danemo st\u00e5r f\u00f6r samtliga kompositioner. Cennet J\u00f6nsson och Joakim Milder konverserar med sina saxofoner och Christian Spering underst\u00f6djer med sitt pregnanta basspel.\u00a0.. inspelningen har en n\u00e4rhet och samspelet en nerv som\u00a0r\u00e4cker f\u00f6r att g\u00f6ra detta till en stor lyssnarupplevelse.”
\n– Bo Levander\/J\u00f6nk\u00f6pingsposten<\/strong><\/p>\n

“Samspillet mellem alle musikerne er yderst overbevisende og utrolig intenst. Spering og Danemo ligger diskret i baggrunden, dog uden at man p\u00e5 noget tidspunkt er i tvivl om at de er der, udg\u00f8rende den perfekte og fuldendte rytmesektion for de to saxofonister Milder og J\u00f6nsson der fremst\u00e5r som en solid enhed, hvad enten det er i med- eller modspil.\u00a0Improvisationerne som l\u00e6gges for dagen er frie, personlige og spilles med en bem\u00e6rkelsesv\u00e6rdig nerve og energi der g\u00f8r lytteoplevelsen total og aldeles overbevisende. Denne cd b\u00f8r have sin plads blandt, alle de andre frit t\u00e6nkende udgivelser der (forh\u00e5bentlig) findes p\u00e5 pladehylde allerede.”
\n– Henrik Kaldahl\/jazznet.dk<\/strong><\/p>\n

“Samspillet mellem de fire musikere er intenst, hvor Christian Sperings bas binder musikken sammen, de to saxofonister spiller hele tiden op mod og med hinanden og Danemo farver det hele med det n\u00e6rmest lyriske trommespil.”
\n– Niels Overg\u00e5rd\/jazznyt.blogspot.com<\/strong><\/p>\n

Tillbaka<\/a><\/p>\n


\n<\/strong><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

“…med vid\u00f6ppna \u00f6ron och alla sinnen p\u00e5 helsp\u00e4nn. Resultatet blir ett reaktionssnabbt, n\u00e4ra samspel. Ur b\u00e4gge saxofonerna kommer vackra toner som g\u00e5r omlott och blandas till n\u00e5got \u00e4nnu vackrare..Danemo tar aldrig f\u00f6r stort utrymme men finns hela tiden med i musiken och ljudbilden, driver p\u00e5 och l\u00e4gger till, kanske ifr\u00e5gas\u00e4tter? Christian Sperings bas har – … <\/p>\n

Continue reading “Pressklipp Re: Someone Lost”<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":118,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-236","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/236","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=236"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/236\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":908,"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/236\/revisions\/908"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/118"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/danemo.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=236"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}