“Det h\u00e4r \u00e4r alldeles utomordentligt vacker musik. Kanske s\u00e5dan som passar b\u00e4st att spela p\u00e5 natten. Det \u00e4r meditativ, vacker \u2013 men bitvis t\u00e4mligen komplicerad \u2013 jazzmusik, den som den danske saxofonisten Fredrik Lundin och bl\u00e5gule trumspelaren Peter Danemo har kokat ihop.\u00a0\u00a0Trumpetaren\u00a0Jan Allan\u00a0passar sin omgivning som hand i handske och spelar precis lika sk\u00f6nt, melodiskt och personligt som alltid. Och faktum \u00e4r, att steget fr\u00e5n Fredrik Lundin till Lars Gullin inte \u00e4r s\u00e4rskilt l\u00e5ngt. S\u00e5 nog l\u00e5ter det nordiskt mellan varven. Allan och Lundin lyser som solister och passar varandra perfekt i ensemblerna. Men \u00e4ven Fredrik Nor\u00e9n-fyndet Jonas \u00d6stholm spelar uts\u00f6kt. Han \u00e4r lyh\u00f6rd som f\u00e5, n\u00e4r han h\u00e5ller sig i bakgrunden, och med sitt f\u00e5toniga, v\u00e4lformulerade solospel och fina anslag visar han varf\u00f6r han idag \u00e4r en av svensk jazzmusiks mest hyllade pianister. Christian Spering g\u00f6r, precis som vanligt, utm\u00e4rkt ifr\u00e5n sig och \u201dMr Taste\u201d, Peter Danemo backar upp och driver p\u00e5 diskret och effektivt. Hans spel med vispar \u00e4r superbt och han beh\u00e4rskar som f\u00e5 andra den sv\u00e5ra konsten att k\u00e4nnas utan att h\u00f6ras n\u00e4r han har lust.”\u00a0– Jan Olsson\/digjazz.se<\/i><\/b><\/p>\n
“Visst, jag \u00e4r programmerad och vet p\u00e5 f\u00f6rhand vilka som spelar h\u00e4r, men v\u00e5gar \u00e4nd\u00e5 tv\u00e4rs\u00e4kert p\u00e5st\u00e5 att musiken bitvis klingar tv\u00e4tt\u00ad\u00e4kta nordiskt. Veteranen och lyrikm\u00e4staren Jan Allans trumpet med den personliga tonen g\u00f6r mycket f\u00f6r det, liksom Jonas \u00d6stholms pianoklang, och den k\u00e4nslige Fredrik Lundins tenorsax kan ge mig Gullinvibrationer. Dansk-svenska teamet Lundin-Danemo har sp\u00e4nnande projekt bakom sig. Den h\u00e4r helakustiska satsningen med originall\u00e5tar lutar \u00f6ver \u00e5t det coola h\u00e5llet och styrs med stor lyh\u00f6rdhet. En del upprepningsvariationer i l\u00e5t-\u00adteman, men superbt spel. Christian Sperings k\u00f6ttiga, sp\u00e4nstigt exakta bas ihop med Danemos trumspecialitet (att kunna skapa intensitet \u00e4ven i lugna sp\u00e5r, utan att st\u00f6ka till helheten) \u00e4r en speciell attraktion.<\/b>“\u00a0<\/b>– Alexander Agrell\/Sydsvenskan<\/b><\/p>\n
“F\u00f6r fjorton \u00e5r sedan <\/b>gjorde saxofonisten Fredrik Lundin och trumslagaren Peter Danemo en dubbelskiva ihop. Nu har de \u00e5terfunnit varandra i ett samarbete som \u00e4ven involverar trumpetaren Jan Allan, basisten Christian Spering och pianisten Jonas \u00d6stholm. Tre generationer jazzmusiker \u00e4r allts\u00e5 representerade i det nya bandet, som ocks\u00e5 l\u00e5ter p\u00e5fallande tidl\u00f6st. Musiken \u00e4r en modern jazz med \u00f6ppningar \u00e5t s\u00e5v\u00e4l groovig hard bop som nordisk klang och eftert\u00e4nksam melankoli. Allans fina spel sk\u00e4nker stadga och djup. Lundin l\u00e5ter mer eldig och kreativt rastl\u00f6s. \u00d6stholm, som f\u00f6rkommer i allt fler sammanhang, visar \u00e5terigen p\u00e5 sin lyh\u00f6rdhet och bredd, medan Danemo och Spering som alltid sitter oerh\u00f6rt v\u00e4l ihop. Kvintetten som s\u00e5dan \u00e4r ju en klassisk s\u00e4ttning i jazzen, men h\u00e4r ger den samtidigt en intressant bild av specifikt skandinavisk jazz.”\u00a0– Johannes Cornell\/DN<\/b><\/p>\n
“Musiken har\u00a0sina r\u00f6tter i jazzens 60-tal. Det finns en rofylld eftert\u00e4nksamhet i materialet som ger plats f\u00f6r den lyh\u00f6rdhet som den h\u00e4r gruppen har f\u00f6r den musikaliska pulsen. Jan Allans sjungande trumpetspel \u00e4r fortfarande efter alla dessa \u00e5r i en utvecklingsfas och ger den h\u00e4r skivan en extra nyans. Han och tenoristen Fredrik Lundin passar bra tillsammans och m\u00e5lar tonerna med samma nyanser. Jonas \u00d6stholm \u00e4r en k\u00e4nslig ackompanjat\u00f6r och som solist v\u00e4ljer han de vackraste fraserna.”\u00a0– <\/span>Torsten Eckermann\/ Lira\u2028<\/i>\u2028<\/b><\/p>\n “L\u00e5gm\u00e4ld, meditativ musik av Jan Allan et consortes. F\u00f6r den K-m\u00e4rkte, snart \u00e5ttio\u00e5rige, trumpetaren m\u00e5ste nog n\u00e4mnas f\u00f6rst \u00e4ven i detta prominenta s\u00e4llskap. Ovanligt nog har bandledarna, Fredrik Lundin och Peter Danemo, avgivit en sorts programf\u00f6rklaring f\u00f6r skivan: \u201dVi l\u00e5ter musiken vila i orkesterns klang och f\u00f6rs\u00f6ker att inte fylla den med n\u00e5got annat \u00e4n det som finns och uppst\u00e5r i stunden, vi f\u00f6rs\u00f6ker helt enkelt undvika att komma alltf\u00f6r mycket i v\u00e4gen f\u00f6r musiken\u201d. All musik h\u00e4r \u00e4r skriven av Danemo och Lundin och i det medf\u00f6ljande texth\u00e4ftet kommenterar de varje l\u00e5t till v\u00e4gledning f\u00f6r lyssnaren.”\u00a0– <\/span>Mats Kullgren\/Nya Wermlandstidningen<\/i>\u00a0<\/b><\/p>\n “Det var inte utan att jag hajade till rej\u00e4lt n\u00e4r jag s\u00e5g s\u00e4ttningen p\u00e5 den h\u00e4r skivan: Fredrik Lundin, Peter Danemo, Jonas \u00d6stholm och Christian Spering tillsammans \u00e4r i och f\u00f6r sig inga konstigheter. Men dessa fyra frontlinjefigurer ihop med den 77-\u00e5rige trumpetaren Jan Allan ter sig \u00e5tminstone p\u00e5 papperet en smula udda. Resultatet av detta otippade m\u00f6te har dock blivit s\u00e4llsynt helgjutet, med en tillbakalutat soft jazz av stor komplexitet d\u00e4r musikerna hela tiden spelar t\u00e4tt inp\u00e5 varandra utan explosiva utfall. En s\u00e4rskild njutning \u00e4r det att lyssna till Jan Allans melodiska spel, som likt ett bra vin bara blir b\u00e4ttre med \u00e5ren. ”\u00a0– <\/span>Magnus Nilsson\/Sm\u00e5landsposten\u2028\u2028<\/i><\/b><\/p>\n \u2028<\/i><\/b>“Tre generationer nordiska jazzmusiker m\u00f6ts i Lundin Danemo kvintett som \u00e4r aktuella med cd:n Nat, och en i b\u00e4sta mening nordiskt f\u00e4rgad jazz med ekon av artister som Lars Gulllin och Bernt Rosengren. Och p\u00e5 samma g\u00e5ng en \u00f6ppenhet, ett lekfullt och ofta ov\u00e4ntat b\u00e4ndande med melodiska-rytmiska uppslag som f\u00e5r musiken att k\u00e4nnas fr\u00e4sch och tidl\u00f6s. Det h\u00e4nder mycket i vart och ett av de elva sp\u00e5ren, med enskilda instrument som fril\u00e4ggs, eleganta unisona linjer och rebusartade melodier som ibland rymmer en helt annan l\u00e5t. Det \u00e4r \u00f6msom lyriskt och \u00f6msom sm\u00e5busigt, d\u00e4rtill med fint improvisationsspel som dock aldrig tar uppm\u00e4rksamheten fr\u00e5n helheten, gruppdynamiken. H\u00e4r finns nestorn Jan Allan som vid 77 \u00e5r har en lika distinkt trumpetton som alltid. Materialet \u00e4r egenskrivet och i ett melankoliskt f\u00f6rt\u00e4tat sp\u00e5r som Lovely<\/i> blir arvet efter Gullin uppenbart, medan Sang<\/i> l\u00e5nar drag av svensk folklore. Inte minst samspelet mellan Allan och Lundin \u00e4r uts\u00f6kt, och Sperings varmt lyriska baston \u00e4r en njutning r\u00e4tt igenom.”\u00a0–\u00a0Ulf Gustavsson\/Uppsala Nya Tidning\u2028\u2028<\/i><\/b><\/p>\n \u2028<\/i><\/b>“\u00c4ntligen! Fredrik Lundin och Peter Danemo har\u00a0efter n\u00e4stan tio \u00e5r \u00e5terkommit fr\u00e5n sina gemensamma musikaliska marker fr\u00e5n tiden som kvartett. Nat <\/i>bjuder genomg\u00e5ende p\u00e5 lyrisk, folkviseinspirerad musik av b\u00e4sta m\u00e4rke, signerad Lundin och Danemo. En av de absolut b\u00e4sta plattor jag har haft n\u00f6jet att skriva om i \u00e5r.” –<\/strong> K\u00e5be Lid\u00e9n\/Sm\u00e5l\u00e4nningen<\/i><\/b><\/p>\n “Supertrummisen Peter Danemo och danske Fredrik Lundin har av och till g\u00e4stat varandras soloskivor \u00e4ven efter \u201dMusic for dancers and dreamers\u201d 1997, men har nu f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan dess bildat en ny kvintett som b\u00e5da komponerar till. Groovet och soundet \u00e4r mer konventionellt, ofta med ett mjukare, coolare latinsv\u00e4ng (\u201dLovely\u201d) som g\u00f6r skivan l\u00e4ttlyssnad. 76-\u00e5rige trumpetaren Jan Allan pr\u00e4glar musiken med en luftl\u00e4ckande ton som \u00e4r perfekt i jazzvalser med folkton och Tristano-liknande melodislingor som \u201dJazz-Jazz\u201d. St\u00f6rsta solistbeh\u00e5llningen \u00e4r Lundins friare och lagom k\u00e4rva tenorsax, exempelvis i \u201dWhistle Stop Caf\u00e9\u201d.” \u2028– Martin Erlandsson\/Hallands Nyheter\u2028\u2028<\/i><\/b><\/p>\n “Gruppen inleder med Blue Note-jazz och r\u00f6r sig sedan mot nordisk modernism och Lars Gullin-land. Ut klingar intrikat och v\u00e4lspelad jazz i huvudf\u00e5ran. S\u00e4rskilt lyser Jan Allan, 76-\u00e5rig m\u00e4stare p\u00e5 mjukbl\u00e5st trumpet, och smakfulle pianisten Jonas \u00d6stholm. Danske tenoristen Fredrik Lundin l\u00e5ter ljuden vibratofritt linda sig runt trumpeten. ..trumspelaren Peter Danemos utm\u00e4rkta f\u00f6rm\u00e5ga att ge energi \u00e5t den mest stillsamma musik.\u00a0 F\u00f6r \u00f6vrigt visar de alla upp en trivsam och inneh\u00e5llsrik, och t\u00e4mligen ljus sommarnatt – komponerad av Lundin och Danemo.” “Danske saxofonisten Fredrik Lundin och svenske trummisen Peter Danemo gav f\u00f6r fjorton \u00e5r sedan ut en rosad dubbel-cd som nu har f\u00e5tt en slags uppf\u00f6ljare med Nat, en skiva med softad men intenstivt laddad jazz. Skivans elva l\u00e5tar \u00e4r alla egna kompositioner och alla \u00e4r v\u00e4l s\u00e5 h\u00f6rv\u00e4rda. Men den som riktigt sticker ut tycker jag \u00e4r Lovely<\/i>. En viktig insats p\u00e5 skivan g\u00f6r den sm\u00e5tt legendariske trumpetaren Jan Allan, nu 77 \u00e5r. I \u00f6vrigt h\u00f6r vi Christian Spering p\u00e5 bas och vid pianot sitter kvintettens junior Jonas \u00d6stholm.”\u00a0– <\/span>Uno Ohlsson\/Norrk\u00f6pings Tidningar\u2028<\/i>\u2028<\/b><\/p>\n “Musikken sniger sig s\u00e5 t\u00e6t ind p\u00e5 os, at man ikke kan unddrage sig den. Det er dybt fascinerende… Men det, der h\u00e6ver musikken til s\u00e5 betydelige h\u00f8jder, ligger i selve fremf\u00f8relsen. Jag kender ingen trompetist\u00a0der bev\u00e6ger sig s\u00e5 smidigt omkring taktslager som Jan Allan, Christan Sperings indledning til Calm<\/i>\u00a0byder p\u00e5 noget det smukkeste basspil, jag l\u00e6nge har h\u00f8rt, l\u00e6g m\u00e6rke til, hvor fornemt \u00d6stholm former sit avm\u00e5lte klaverspil, der giver v\u00e6gt til hver tone, i eksempelvis From the Book of Love<\/i>, og sammen med Lundins p\u00e5 en gang passionerede och t\u00f8jlede tenor og Danemos b\u00e5de lydh\u00f8re og inciterende trommespil udg\u00f8r de fem musikere en homogen helhed, der samtidig lader den enkeltes individuelle s\u00e6rpr\u00e6g udfolde sig.” \u2028- Boris Rabinowitsch\/Jazz Special\u2028\u2028\u2028<\/i><\/b><\/p>\n “<\/i><\/b>Her balanceres et formsprog, der skylder traditionen meget, med en distinkt moderne lyd. Kompositionen \u201dLovely\u201d er for eksempel bygget over den klassiske ballade \u201dLoverman\u201d, og sammenspillet mellem trompetist Jan Allan og saxofonist Frederik Lundin minder om parl\u00f8bet mellem Chet Baker og Gerry Mulligan, men det nonchalante groove er umiskendeligt moderne. Det hj\u00e6lper naturligvis i forhold til musikkens identitet, at der er tale om markante stilister. Det er en forn\u00f8jelse at lytte til Peter Danemos nuancerede trommespil og Frederik Lundin, der er en del af vores egen scene, bliver kun bedre og bedre med alderen. Stemningen er\u00a0koncentreret om nattens atmosf\u00e6re, hvilket understreges af titlen,\u00a0og Danemo og Lundin peger\u00a0fremad med deres d\u00e6mpede, originale kammerjazz, der tager den nordiske tradition p\u00e5 sig. \u00a0Pladen forener amerikansk swing og nordisk melankoli, og skaber et perfekt soundtrack til milde sommeraftener i storbyen.”\u00a0– <\/span>Jakob B\u00e4kgaard\/geiger.dk\u2028<\/i><\/b><\/p>\n “Nat er et solidt, gennemarbejdet hele med en \u00e5ben, lydh\u00f8r improvisation over etablerede temaer. Albummet sender uvilk\u00e5rligt tankerne i retningen af hedengangne Lundin Danemo Kvartet. For p\u00e5 tv\u00e6rs af nationale og generationsm\u00e6ssige skel form\u00e5r de fem musikere \u2013 som den “gamle” kvartet \u2013 at skabe et sammenh\u00e6ngende univers pr\u00e6get af en kombination af energisk nerve og egentlig ro. Nat udg\u00f8r af samme grund virkelig en attraktion. Og ret skal v\u00e6re ret: Is\u00e6r Lundin fremst\u00e5r – sammen med Allan \u2013 som st\u00e6rkt medvirkende i farvel\u00e6gningen af den f\u00e6lles nordiske nat.”\u00a0–<\/span><\/strong> Ivan Rod\/Gaffa.dk\u00a0<\/b><\/p>\n “For en musiklytter med et bankende jazzhjerte er det ikke sv\u00e6rt at holde af denne plade. Der er ligefrem et nummer der hedder jazz-jazz – den genrebetegnelse man bruger om jazz, der bare er jazz.\u00a0 Pladen hedder Nat og musikken befinder sig et sted mellem den bl\u00e5 time og der hvor natten bliver sort. Tempoet er behageligt roligt, l\u00e6nende mod balladetempo. Men der sker mere end i en stillest\u00e5ende ballade. Det kommer ikke som den store overraskelse at Fredrik Lundin endnu en gang er velspillende. Han besidder en f\u00e6nomenal evne til, at v\u00e6re inde i musikken. Han har bev\u00e6get sig mellem forskellige at jazzens stilarter. Oftest med gode resultater til f\u00f8lge, s\u00e5 det er ikke uden grund at han har mange fans i det ganske jazzland. Denne plade vil med garanti tilfredsstille dem alle. Han er p\u00e5 toppen. At Lundin har fundet sammen med Peter Danemo igen er en ubetinget forn\u00f8jelse. De omgiver sig med den 77 \u00e5rige veteran, trompetisten Jan Allan, den unge pianist Jonas \u00d6stholm og den j\u00e6vnaldrende bassist Christian Spering. De er alle folk med et navn p\u00e5 den svenske jazzscene. Der ofres megen plads til sammenspil mellem Lundin og Allan og de har ikke sv\u00e6rt ved at finde hinanden i melodierne. Der er luft og plads til soloer der smyger sig om musikken og mine \u00f8rer.”\u00a0– Niels Overg\u00e5rd\/jazznyt.blogspot.com\u2028<\/b><\/p>\n “Nat<\/i> er et rigtigt jazz album i ordets bedste forstand. Det improvisatoriske element st\u00e5r st\u00e6rkt, fylder meget og pr\u00e6senteres med den ro og det musikalske overskud, der g\u00f8r at de improviserede passager aldrig fremst\u00e5r som umotiveret “skala-lir”, men som “instant composition” med klar retning i b\u00e5de rytmisk, harmonisk, melodisk og fraseringsm\u00e6ssig forstand. Det kr\u00e6ver ensemblem\u00e6ssig tryghed og individuel instrument-beherskelse p\u00e5 et meget, meget h\u00f8jt niveau. Og netop dette er udgivelsens absolut mest fremtr\u00e6dende kvalitet. Musikerne er simpelthen s\u00e5 dygtige. Tag for eksempel samspillet mellem Lundins \u2028sax og Jan Allans trompet. B\u00e5de i de homofone ofte unisone temapr\u00e6sentationer som i \u00e5bnerne Ut P\u00e5 Bryggan<\/i> samt Hidden Inside <\/i>og i de mere kontrapunktiske numre som eksempelvis Lovely <\/i>samspiller Lundin og Allan med et rytmisk, intonationsm\u00e6ssigt og ikke mindst udtryksm\u00e6ssigt overskud, der er en forn\u00f8jelse at f\u00f8lge.\u00a0Men ogs\u00e5 de andre instrumentalister form\u00e5r at spille med b\u00e5de overskud og personlighed, hvor s\u00e6rligt den unge Jonas \u00d6stholm yder fornemt med- og modspil (bl.a. smukt illustreret i den stemningsfulde Krystal<\/i>, der afslutter albummet) til de to temab\u00e6rende instrumenter.\u00a0\u2028\u2028Det tematiske materiale p\u00e5 pladen er overbevisende og balancerer ganske fint mellem det let tilg\u00e6ngelige og det mere abstrakte. I den forbindelse er det v\u00e6rd at bem\u00e6rke, hvor fint de fem numre Danemo og de seks numre Lundin bidrager med danner en homogen kontekst. Det stemningsm\u00e6ssige univers er smukt afbalanceret uden at v\u00e6re udynamisk og passer perfekt til pladens titel Nat<\/i>. Lundin Danemo Kvintetts seneste udgivelse er en varm og lyttevenlig plade, som byder p\u00e5 god musik, der serveres med overskud, underspillet virtuositet og integritet.”\u00a0–<\/strong>\u00a0<\/span>Martin Lutz<\/b>\/<\/span>jazzstjerner.dk<\/i><\/b>\u00a0<\/i><\/b><\/p>\n “Det begynner erke-amerikansk med en velskrevet Lundin-l\u00e5t (om enn med svensk tittel) \u201dUt p\u00e5 bryggan\u201d. S\u00e5dan litt oppdatert Benny Golson-melodikk med gode ettertenksomme soli p\u00e5 tenorsaksofon og klaver. Danske Fredrik Lundin ser seg da ogs\u00e5 som utsprunget av den amerikanske jazztradisjon. Den svenske co-leder Peter Danemo skriver ogs\u00e5 temaer, som generelt er i denna sen-bop-stil, men med en spennende underfundighet i forhold til under-liggende harmonikk. Et karakteristisk eksempel herp\u00e5 er \u201dWhistle Stop Caf\u00e9\u201d, som ligger tett p\u00e5 harmonierne til Wayne Shorters \u201dFootprints\u201d, men er godt kamuflert i et fint \u201dunderstated\u201d vekselspil mellom Lundins tenorsaksofon og unge Jonas \u00d6stholms klaver. Men veklsende med Danemos stykker blir Lundins bidrag hen igjennom platen mer og mer \u201dsvenske\u201d. Ikke fordi han er i selskap med fire svenskar, men snarare fordi det (forutan meget annet) bor en liten hemmelig svensk Fredrik i ham \u2013 i form av hans lyrisk-melankolske melodier og tilsvarande improvisasjoner. Og nettopp dette gjennomsyrer det sammenfattede inntrykk av platen. Det melodiske og lyrisk fortellende er gjennomg\u00e5ende trekk og utfores n\u00e6rhet og klarhet i spillet hos alle. \u00d6stholm er p\u00e5 klaveret selektiv og distinkt med en betagande musikalsk balanse. Christian Spering er sv\u00e6rt aktiv i lydbildet med sitt dynamiske og veltalende basspil. Danemo avpasser helt ut i detaljen sitt trommespil med stor logikk. Lundin p\u00e5 tenorsaksofonen er den store forteller med en, for anledningen mer myk tone, som dog ikke hindrer den monumentale kraft og smerte i \u00e5 komme ut p\u00e5 rette sted. Endelig gjenhores en svensk jazz\u2019 nestorer, Jan Allan, p\u00e5 trompet i klart lyrisk och vellbalansert spill. Ensemblespillet er preget av utsokt smak for \u00e5 l det aktuelle tema dukke gradvis frem av forutg\u00e5ende improvisasjoner, og ikke mange temaer spilles uten en tillhorende annenstemme. Begge deler gjelder for eksempel Lundins \u201dFlygtningen\u201d, som i harmoniene for \u00f8vrig ikke avviker mye fra \u201dAll the things you are\u201d. Duo-improvisasjoner (etter beste Lee Konitz resept), for trompet-tenorsaksofon inng\u00e5r ogs\u00e5 flere steder, som bl a i den smukke kj\u00e6rt gjenkente \u201dFrom the Book of Love\u201d fra Trine-Lise V\u00e6rings allerede klassiske debutplate \u201dWhen I Close My Eyes\u201d (1995). Og fullt \u201dsvensk\u201d blir det alts\u00e5 til sist med folktonestemning i \u201dSong\u201d med Allans hudl\u00f8se trompetsolo, samt i \u201dKrystal\u201d, hvor \u00d6stholm diverterar hengivent \u2013 som et milt etterm\u00e6le til den edle tradisjon fra Jan Johansson og Bobo Stenson. Heia Sverige! Og heia for en fullb\u00e5ren CD med en musisering uti klassisk jazz, som langt ifra er utt\u00f8mt for muligheter, n\u00e5r det spilles med intelligens, f\u00f8lsomhet og musikalitet.”
\n– Leif Carlsson\/Tidningen Kulturen\u2028\u2028<\/i><\/b><\/p>\n
\n– Bjarne S\u00f8ltoft\/Jazznytt (NO)<\/i><\/b><\/p>\n