En konsert utöver det vanliga i Alvesta
Cennet Jönsson, Joakim Milder, Christian Spering och Peter Danemo tillhör de allra mest spännande musiker vi har i Sverige i dag. När de samlas under Danemos vingar som Meloscope är det med andra ord en verklig drömuppställning, och hade det rört sig om fotboll hade det varit som att ha dubbla uppsättningar av Zlatan och Henke Larsson kutande runt på Virdavallen. En tillställning som måhända hade dragit lite mer folk än den på tok för fåtaliga publik som hittat till Alvestajazzen i lördags.
Men även om det var glest i publiken var det musikaliskt desto tätare uppe på scen, där kvartettens intima samspel dels drevs på av den intensiva rytmmaskinen Danemo/Spering och dels av den starka viljan att ständigt söka nya uttryck i gränslandet mellan Coltrane, Coleman, Ayler och den europeiska jazzen som alltid har utmärkt dessa fyra musiker.
Något som är karakteristiskt för Meloscope är att gränserna mellan det improviserade och det skrivna är både vaga och ohörbara. Detta ger en alldeles särskild spänning i deras musik, där det finns en uppenbart stark skriven struktur bakom det skenbart oordnade i de fria improvisationerna, vilket gör att man aldrig hör när det fria övergår i det skrivna. Men så plötsligt i kaoset bara landar alla fyra med millisekundprecision på en välsynkad figur där de antingen stannar, eller får ny fart ut i det okända (eller om det nu är det skrivna?). Och förutom att det är välklingande är det också ett spännande sätt att bryta upp den vanliga tema-solo-tema-struktur som är förhärskande i 99,9 % av all jazz.
Vad som också utmärker Melsoscopes musik är avsaknaden av ackordinstrument. Detta i kombination med Sperings drivande basspel, som lägger mer tonvikt vid rytm än harmoni, skapar en bakgrund som ger Jönsson och Milder en harmonisk frihet som tillåter dem att gå åt vilka håll som helst, vilket de också gjorde i lördags. Och det är bara att beklaga de som undlät att ta sig till Alvestajazzen, för de gick verkligen miste om en konsert utöver det vanliga.
– Magnus Nilsson/Smålandsposten 2009-09-27